Min son Mickel och en kompis hade sovmorgon igår, jag var på uppdrag. En av deras kompisar hade kommit in och väckt dem. Dörren var låst men ett fönster hade varit öppet som han gått in igenom.
Vi skrattade åt situationen när jag fick höra om den.
Besökande kompisen är en god vän till oss. Vi har känt honom i 11 år, sett honom växa upp som många andra kompisar som grabbarna har. Jag lär känna alla gillar att umgås med dem, vara med på träningar gillar inte att stå brevid vill vara delaktig. Även om jag är förbjuden att vara med på hockeyträningarna;)
Jag kan få mycket skit om jag inte bjuder kompisarna på mat ibland, då är det bara för att jag inte hunnit handla ordentligt. Om jag skulle ha en negativ åsikt om vilka de är med skulle de inte hålla tyst. Det vet jag.
De har sina värderingar och skulle jag ändra mig och vägra bjuda in kompisarna är jag övertygad om att de skulle dra lika snabbt som jag sa det.
Alltid? nej kompisarna har egna hem där de får mat och omsorg, riktigt bra människor.
Som jag skev om igår räknas vännerna med i den inre kretsen. Mina barns vänner litar jag också på de ingår eftersom de finns runtomkring.
Vi är på ett djupare plan nu. Eftersom hos människan bor ett tvivel, en misstro på andra, beroende på egna upplevelser från sin egen barndom.
Jag vill skriva om känslomässigt beroende. Som oftast beror på obearbetade relationer till sina föräldrar och släkt. ofta från kaotiska hemförhållanden tex barn till alkoholister.
| Att känna sig trygg i kaos |
|
Att vara barn till en alkoholist innebär att man har speciella kännetecken som man inte alltid vet om – men som är gemensamma för barn från dysfunktionella familjer. Till exempel finner man trygghet i en kaotisk tillvaro och är skräckslagen för att bli övergiven.
|
I ett repotage säger Elisabets Leopoldh:
Skräcken för att bli ensam är större så de klamrar sig fast, säger Elisabeth Leopoldh.
Vuxna barn dömer sig själva hårt och har ofta dåligt självförtroende, vilket de ibland kompenserar med att verka överlägsna. De har svårt för att ha roligt och tar sig själva på stort allvar.
– De har svårt för att leka och göra bort sig. De vill inte att andra ska skratta åt dem. Att leka charader är mycket skrämmande för ett vuxet barn, säger Elisabeth Leopoldh.
Att vara duktig och få bekräftelse är ett mycket starkt behov. Detta gör att de löper en stor risk att bli utbrända.
– De vill vara duktiga och perfekta, de är rädda för att inte klara av att fullfölja arbetet och att resultatet inte ska duga, säger Elisabeth Leopoldh. Därför tar de på sig mer än de klarar av. Hälften av alla som kommer till oss har haft diagnosen utmattningsdepression.
Man är som allergisk till närhet. Trots att närhet är ett av våra primära behov.
Kollision!
Mer bakgrund kortfattat: text kopierat från: http://ledarrollen.se/bowens-teori/avskurenhet/
Ju mer avskuren relation till föräldrarna desto mer utsatt är personen för risken att upprepa mönstret att hantera intensiva relationer på samma sätt som i sin ursprungliga familj. Till att börja med kan han/hon ha en intensiv relation i ett äktenskap vilket upplevs som idealt och vilket kan pågå en längre tid.
När trycket ökar i äktenskapet kommer man att använda samma mönster som i sin ursprungliga familj. Det mönstret visar sig också i arbetssituationer och andra områden i livet.
Relationer i arbetslivet, vänskap och äktenskap blir inte lika lugna för personer som är avskurna från sina familjer som för de som är i kontakt med sin familj. Genom att det emotionella systemet blir mindre och avgränsat blir de relationer de har mer intensiva.
Principiellt förnekas intensiv olöst emotionell anknytning till föräldrar genom att personen uppträder som om man är mer oberoende än man är, men det handlar ofta om inre känslomässig distans eller fysisk distans.
DET är otroligt intressant med beteenden, hoppas ni har nytta av kunskapen härifrån. Kram alla!
O så jag efter en resdag... 
