Jag såg
0kommentarer
När jag var liten var mycket omkring mig ett frågetecken.
Jag tyckte svenskar var konstiga. Dom hade det ordnat för sig, i mitt liv handlade det om kamp om liv eller död.
I ett land där jag var en utlänning.
Skulle jag våga prata svenska eller blev jag retad för min brytning, jag fick ofta höra att man inte kunde tro att jag var finne när jag pratade.
Ett bevis på att jag dög. Man måste bli som alla andra tänkte jag till varje pris.
Dölja, ljuga, duga.
Sen fick jag höra att jag hade svårt för en och ett så där blev jag expert på att undvika.
Min pappa var den pinsammaste människan på hela jorden han pratade mer än han borde med stora problem med språket. Han skämdes aldrig. Men det gjorde jag! Kunde han inte bara försvinna?? Ibland presenterades vi barn för någon , farsan visste inte att jag var tex 11 år utan sa 9 år och ibland kallades jag för jänta ja suck för mig var det katastrof.
Ingen kunde ha det som jag?
skrattar nu och har distans till allt. Man kan ha det hur som helst. Så var det för mig.
Ja eftersom jag truckade runt i Norge så fanns det ett och annat norskt troll med....
Kommentera